Suzukimetoden:
Shinichi Suzukis pedagogiska utgångspunkt är att varje barn är fött med många anlag (språkliga, musikaliska etc.), men att barnet måste ha de rätta stimulerande upplevelserna för att dessa anlag ska utvecklas till egentlig talang och att det är speciellt viktigt att barnet stimuleras i tidig ålder.
I sin musikpedagogik drar Suzuki en parallell till det sätt som barn lär sitt modersmål. Utan teoretiska förklaringar och utan grammatikpluggande lär sig det lilla barnet att tala genom att lyssna till de vuxnas språk. Det ska mycket repetition till, men barn lär sig att tala flytande långt innan de lär sig att läsa.
Suzuki kallar själv sin musikpedagogik för "modersmålsmetoden". Liksom modersmålet finns musiken i barnets miljö redan från födseln. Barnet ska tidigt lyssna till musik och så småningom efterlikna den på sitt instrument.
Progressionstakten är hög varför det är viktigt att man arbetar så länge med ett stycke att barnet verkligen "kan" stycket - med så fin musikalisk känsla och artikulation m.m. som man kan kräva på den nivå barnet befinner sig.
Ett stycke lämnas aldrig. Istället införlivas alla spelade stycken med den aktuella repertoaren som ständigt kan förbättras i och med att barnet utvecklas som instrumentalist.
För små barn är det i det närmaste omöjligt att öva hemma utan hjälp och uppmuntran från en vuxen. För att hjälpa föräldern/föräldrarna ordnas en föräldrakurs som pågår under några veckor innan barnet börjar sina lektioner. En viktig uppgift för både föräldrar och lärare är att stimulera spelglädjen.
Det är roligt att spela!!!
